KOMMENTARER
26/5-14 "vi har inte nått ut" säger politikerna varje gång de förlorar röster i ett val. Tänk om det är just det de har gjort!!!
19/1-14 Idag finns i DN en 8-sidig artikel om kriget i Syrien. Journalisterna kallar det Helvetet på jorden. Ett smutsigt, övergivet barn ser anklagande på oss på DN:s framsida - med all rätt. Jag tänker genast på barn som förlorar sina föräldrar, föräldrar som förlorar sina barn, skräck, bomber, död. I det sekulära Sverige låter emellertid den första underrubriken så här: "inget är heligt". I den bombade klosterkyrkan ligger psalmböcker och krucifix i stora högar av bråte.". Ja, vilket helvete!
10/5-13 Satsa på lärarlönerna???? Vilken bluff! De "förstalärare" och "lektorer" som nu skulle få 5000 resp 10000 mer i månaden ur statens kassa blir det för flertalet skolor inget av med. Staten betalar nämligen lönetillägget men inte ett öre för den undervisningsnedsättning som måste till för att de nya lärarna skall kunna utföra alla extrauppgifter. Det innebär att skolorna inte har råd att hålla sig med en enda av dessa nya lärartjänster. Det var den karriärtjänsten det!!!!
11/11-12 Denna söndag kan vi på ledarsidan läsa om Bengt Westerbergs utredning av främlingsfientligheten i Sverige under rubriken "Mer stat är inte svaret". Det andra stycket inleds med orden: "50 procent av svenskarna säger sig vara negativa till islam, vilket är en skrämmande siffra...". Detta, menar jag, är exempel på ett slentrianmässigt och helt oreflekterat fördömande som motverkar sitt syfte, (jfr Hatar Gud kvinnor? Benson/Stangroom, s 180-181) . I stället för att upplysa oss om vad som ligger bakom denna siffra, värderar man den och skuldbelägger informanterna.
Säkert finns bland dessa 50 procent både rasister och främlingsfientliga men till dessa hör med största sannolikhet också helt andra kategorier människor.
Vilken humanist, feminist och demokrat skulle inte förhålla sig avvaktande? Är det inte så att dessa ser på islam ungefär som man betraktar alla andra hierarkiska, totalitära livsåskådningar med en uttalat normerande dualism och exkluderande människosyn, i vilken rätt och fel inte problematiseras, inom vilken vissa har större befogeneheter än andra, inom vilken vissa har tolkningsöreträde framför andra, inom vilken både kvinnoförtryck och folkförtryck ingår i en serie förhållningssätt som varken ifrågasätts eller förändras ens när livet står på spel?
Det Bengt Westerberg och ledarskribenten ser som skrämmande är nog ifall 50% är fientligt inställda mot muslimer. Denna sammanblandning av idé och individ är mycket vanlig men också farlig. Humanisterna säger med rätta: "Idéer har inga mänskliga rättigheter, det har bara människor".
Lika oroande som det skulle vara om 50 % av svenskarna verkligen vore rasister, minst lika oroande skulle det vara om 50% läte bli att reagera inför läror och föreställningar som hotar eller motarbetar de demokratiska rättigheter för alla människor som vi vill befrämja, förstärka, bygga ut. Vi vill väl, hoppas jag, ha mer jämlikhet, jämställdhet , frihet och demokrati - inte mindre?
8/10-11 Två ting måste sägas idag:
1 Den enda chansen för Greklands, och i förlängningen Europas, ekonomi är att låta Anders Borg ta över finansministerposten där i tre år för att sedan snabbt flyttas vidare till Italien... för allas vår räddning.
2 Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund är inte längre bara trängd och famlande utan fullständigt desperat. Kännetecknande för svenska politiker är att inte ens kristdemokrater någonsin nämner Gud eller religion, ett sakförhållande och en röstförlustskräck jag i högsta grad bejakar och är tacksam för. Nu är GH emellertid så rädd om sin position och sin framtid inom politiken att han till och med överskrider denna osynliga men mycket närvarande gräns. I DN idag utbrister han. "Brist på kristna värden ligger bakom skuldkrisen". Där kom den - kristendomen, utbasunerad på DN Debatt, för alla att beskåda! Egentligen är artikeln så okunnig och panisk att den inte ens förtjänar ett genmäle men allvarligt talat: Måttfullhet - läs bl a stoikerna före den monoteistiske gudens inträdande på scenen och Havamal, förvaltning - inte bara pund, läs exempelvis Popper, ödmjukhet och familj - läs bl a Konfucius 500 år före kristendomen, pålitlighet och ärlilghet läs Kierkegaard och Wittgenstein m fl. och till sist ansvar - läs Sartre, andra existentialister och humanister. För att inte tala om de ekonomiska, sociala och politiska förhållanden som ligger till grund för det europeiska fall och förfall vi nu gemensamt måste få bukt med. Det är ett gigantiskt uppdrag som kräver samarbete, förståelse, uppoffringar, framtidstro, forskning, intelligens, aktivitet, vilja, kunskap och glädje - inte en återgång till tvåtusen år gamla irrläror och misstag.
3/5-10 En undersökning har visat att svenskarna, direkt efter danskarna, är värst på att dricka i hela Europa. Länder som ligger i BOTTEN är Italien, Portugal, Ungern od. Vad baseras detta på? Jo, man har i en enkät ställt frågan hur många som har druckit alkohol den senaste månaden. Där har alltså allra flest danskar och svenskar svarat "ja". Jag undrar vem som har utfört den undersökningen. Det är ju nämligen så att om du frågar en italienare om han har druckit alkohol, så kommer han att svara nej, såvida han inte har druckit starksprit. Öl och vin, dessa "milda" varianter, räknas inte till alkoholdrycker. Detta innebär att den italienare som dricker vin till maten varje dag svarar nej på frågan och därmed blir statistiken som den blir. De pietistiska svenskarna svarar ja, om de har ätit en likörpralin - därav statistiken!
10/12-09 Det har sällan demonstrerats med sådan tydlighet, hur mycket vi skulle vinna på att utöka antalet kvinnliga forskare i alla framträdande roller, som det gjorde på Nobelfesten. Det var nästan brutalt överväldigande hur levande och rörliga de kvinnliga Nobelpristagarna var, hur duktiga på att förena rollen som forskare och författare med förmågan att vara människa. De stackars männen snubblade över orden, tappade bort sig och tittade ner i sina papper medan de rabblade trivialiteter och formaliteter utan minsta antydan till eget inre deltagande. Kvinnorna briljerade i konsten att förmedla viktiga rön med humor, värme och ett generöst erbjudande att ta dem i örats famn. Utan att förlora i stringens eller kunskap, talade de ändå personligt. De livrädda gubbarna snubblade fram över stubbarna i den ogenomträngliga skog publiken tycks ha utgjort. Det var en fröjd att lyssna till kvinnorna - bara synd och obegripligt varför inte också ekonomiprismottagarna fick representeras av kvinnan i stället för av mannen. Det hade alla vunnit på, inklusive den manlige ekonomipristagare som företrädde skrået.
9/6-09 Idag finns en nyttig påminnelse bland DN:s insändare, en påminnelse om ytterligare arbetsbördor för lärare som många nog inte är medvetna om. A-C, J, Moback ger exempel: "Vi skall numera sköta det mesta själva, allt från beställningar av läromedel till kvalitetsredovisningar, åtgärdsprogram, individuella utvecklingsprogram, pedagogiska kartläggningar, mobbningsplaner, riskbedömningar vid utflykter, likabehandlingsplaner, reparationer, städning, byte av lokaler, ommöblering. Det senaste är att vi skall sköta om vår egen rapportering på nätet om all tjänstgöring, vård av barn, sjukfrånvaro mm". Hon har så rätt och mm på slutet betyder verkligen med mera, som till exempel köks- och personalrumstjänst och motsvarande möten om respektive nya uppgifter. Jag tror inte att någon utanför skolans värld och i synnerhet inte inom den kommun som bestämmer över oss, förstår varför läraryrket numera är så oerhört slitsamt. Eftersom så mycket annat skall göras, planeras, tyckas om och sedan produceras skrifter om, blir det mycket liten tid över till vår huvuduppgift, att hjälpa studerande, en tid som ofelbart får tas av kvällar och helger. Det faktum att internet och mobiler gjort kontaktytorna bredare, att respekten för lärares privattid försvunnit och att hantering av både handskrivna och datorskrivna dokument förekommer parallellt gör att skolarbetet numera tar all vaken tid under terminerna. Om kommunerna absolut vill ha kvar det ansvar för skolan som staten borde ta, måste de inse att det inte längre går att snåla, att dra in på all arbetskraft som borde sköta ovan nämnda uppgifter, i stället för att lassa över detta på lärarna, vars uppgift och utbildning är till för att undervisa, för att främja elevernas studielust och dito resultat och i förlängningen förse samhället med livskraftig, positiv och skicklig arbetskraft - INGET ANNAT. De måste förstå att bildning och utbildning kostar, att lärare är värdefulla, att all forskning visar att goda studieresultat står och faller med goda lärares närvaro och att det är ett fruktansvärt samhällsslöseri att använda denna yrkesresurs till ting den inte har utbildning för medan de som har sådana kunskaper blir arbetslösa. Ingen tjänar i längden på detta - inte ens kommunerna själva - vilket de skulle förstå om de bara hade någon enda behörig i ansvarig ställning.
3/6-09 För inte så länge sedan skrev Nina Björk om en bok, (Adam, var är du?), av den katolske prästen Anders Piltz. Det gjorde hon rätt i och den hade hon rätt om. Två ting är särskilt viktiga att notera i hennes kritik av hans sätt att resonera. För det första det sätt, på vilket han gör ordet religion eller religiös till ett så vitt begrepp att det mister all mening och därmed inte heller går att föra ett vettigt samtal om. För det andra det, för tiden, lika vanliga påståendet att religion och ateism bara är två olika sorters trosföreställningar. Varför i all sin dagar håller de religiösa debattörerna så låg intellektuell nivå, varför är de så enögda, varför önskar de så hett jämställa sig med dem de håller för missledda, varför är de så ivriga att jämställa Gud med vetenskap, när vetenskapliga rön motsäger allt de tror på? Den allra första skillnad mellan tro och vetenskap som dyker upp i synfältet är ju den att vetenskapens utövare hela tiden letar vidare medan böckernas tro, även bland icke bokstavstroende, helt och hållet eller i någon mån, anses givna, sanna utsagor om verkligheten eller om hur man bör leva, som om börandet inte skulle utsättas för samma prövningar av tiden, som andra fenomen, som om livsvillkoren vore huggna i sten. Det finns alltid en punkt, bakom vilken de religiösa icke vill se, höra, försöka förstå, den punkten visar sig närhelst något motsägelsefullt dyker upp, något som kullkastar deras inlärda föreställningar. Med vetenskapens utövare är det tvärtom (när de inte är köpta eller korrumperade förstås). De bejakar kullkastandet eftersom det är så upphetsande att se vad som yppar sig bakom den mur som raserats, vad som händer när tidigare givna förutsättningar plötsligt ruckas. Bland studerande med mycket torftig skolbakgrund, med språksvårigheter och med ovana att tänka utanför boken, brukar man finna exakt det uttalande, som prästen Piltz med all sin utbildning och språktillgång borde ha kommit förbi men ändå stannar upp vid, nämligen att om Gud inte existerar, får Hitler rätt mot sina offer, eftersom ingen RÄTTVISA då finns eller utkrävs!!!! Vad är det för resonemang av en man som till fullo tror på en Gud, vars hela gärning har excellerat i orättivisa och orättfärdighet?
4/5-09 Jag tog dagens första dopp den 1 maj, ca 15 grader i vattnet, friskt och andtrutet så kort det varade men som det plägar friskt, förtjusande, fläktande och frejdigt efteråt med en skön, varmfrusen känsla i kroppen och skallrande tänder.
16/4-09 Förutom bländande, svindlande vitt gnister och ivriga skidåkare på tur, är Norge också försommar i Bergen med allsköns blomstrande färgprakt, utsikt över de tusentals öarna och det vidsträckta havet, ett nästan overkligt öppnande av familjearmar som kort därefter trycker oss inåt, nyttigt och sinnligt gott bröd och män som ser kvinnor. Kan man ha det så mycket bättre? Norsk som jag är, har jag ändå lärt mig lite´ nytt om Norge, till exempel att man inte får släcka ljuset på badet ens under natten, ej heller i trapphallar eller på gårdstun. Global uppvärmning och miljödebatt får ge vika för norrmännens trivsel, underlätta nattliga utflykter, snubblande trevanden och eventuell mörkrädsla. Jag lärde mig också att mitt under sjukskrivningsrestriktionernas hysteriska mardröm för sjuka i Sverige, där inte ens cancer meriterar en sjukskrivning längre, erbjuder Norge den sjuka ETT ÅRS SJUKSKRIVNING MED 100 % LÖN!!!!!! Och så finns det människor som säger att svenskar och norrmän är lika!!!!
3/4-09 Besiktigat och reparerat husbilen. Nu bär det av till det undersköna Norge och bloggen får vila.
2/4-09 Räknat som andel av bruttonationalinkomsten (BNI) betalar Sverige mest bistånd i världen (DN). Vore det då inte lämpligt att vi som ger staten denna inkomst finge vara med och bestämma vart, till vad och vilka detta skall gå? Idag skickas pengar som döljer "de verkliga brister som följer av vanstyre. Om regimen slipper utgifter för skolor och sjukhus - får den mer pengar att lägga på militär, säkerhetspolis eller på hustruns shopping....Och så har man hjälpt de korrupta ledarna att klamra sig fast vid makten en stund till." (DN 27/3-09).
22/3-09 I Aftonbladet den 18 mars -09 stod rubriken En ensam galning - i ett glatt och öppet samhälle för att beskriva Josef Fritzl och Österrike. Rubriken var ironiskt menad, tack och lov, för Österrike är inget man direkt förknippar med öppenhet, men den fick mig ändå att reflektera ytterligare en gång över relationen mellan fördomar och verklighet. När en fördom är sann, är den då en fördom? När en fördom är sannolik, är den då en fördom? När en fördom baseras på ofta förekommande fakta eller förhållanden, är den då en fördom? När jag var ung umgicks jag flitigt med ett gäng österrikare i Stockholm, alla hade blivit slagna under barndomen, många hade utsatts för pennalism. En tid var jag tillsammans med en it-ingenjör, i datateknikens ungdom, som själv var från dåvarande Jugoslavien men bodde i Wien. Österrikare jag träffade under tiden med honom i samma land hade blivit slagna eller utsatta för pennalism. En österrikare i Sverige berättade att man i Österrike inte är ovanlig utan följer normen, om man slår sina barn. En annan kvinna (och detta är idag) har otroligt svårt att härda ut med svärsonens våldsamma sätt att behandla hennes barnbarn. Behöver jag säga att mannen är från Österrike? Jag, liksom många i pressen som dagligen ursäktar sig - eller läxar upp någon annan - för att ha "dragit alla över en kam" och betonar farligheten i att göda sådana föreställningar som skulle kunna peka ut etniska grupper eller bestämda landområden, när man påstår att Fritzl visserligen är ett monster, ett fruktansvärt undantag, men ändå inom ett välbekant mönster, är eniga om att man måste vara oerhört försiktig - men att vara försiktig kanske inte innebär att sopa under mattan alla fenomen som kan verka diskriminerande eller förtalslika. Kanske vore det i längden bättre om man lyfte upp sådana förhållanden, beskådade dem och funderade på orsaker och på vad vi gemensamt kan göra för att inspirera ett land eller en grupp människor till nyfikenhet och vetgirighet i stället för att orubbligt hålla fast vid gamla, unkna eller direkt förnedrande eller förtryckande traditioner och vanor. Idag står det i DN om den förskräckliga tiden med rasbiologi och klassificering av människor utifrån fysiska företräden eller "brister". Att ens för en sekund bortse från mänskliga rättigheter, ge människor olika behandling p g a av utseendefaktorer eller tänka i raser, när alla borde veta att människan är en och samma "ras" oavsett varifrån vi kommer, är skamligt, ohederligt och oacceptabelt. Däremot är det självklart så att genetiska, geografiska, sociala, ekonomiska och fysiologiska faktorer finns. Om bägge dina föräldrar är blåögda är det mindre troligt att du blir brunögd, om bägge föräldrar är kortväxta och har anlag för fetma är det troligare att barnet blir rundnätt osv. Därför är det självklart så att människor, som lever i en och samma grupp, på en och samma plats, alternativt följer varandra tätt på en migrationsfärd, kommer att likna varandra. Det är därför inte en fördom eller utslag av rasism att säga att många i Sydostasien och i Mellanöstern har plattare bakhuvuden än t ex västafrikaner eller svenskar eller att spanjorer och italienare som levde i misär under andra världskriget och svalt blev mycket kortare än de som får näringsriktig kost idag, i fredstid, eller att medelhavsmännen har små, tillplattade rumpor i förhållande till västafrikaner eller norrmän osv. Det går emellertid inte att säga sådant utan att bli klassad som rasist. Som tur är har man sällan anledning att säga dylikt, eftersom det oftast är så oviktigt. Tanken med DN:s artikel är ju att vi skall förfasas - och det gör vi - men det beror ju inte på att det inte kan vara någon skillnad utseendemässigt på en kines och en fransos utan på att skillnaden används för att förtrycka och förnedra människor. Det borde därför avdramatiseras att vi ser olika ut beroende på vilka som har fött oss, vilken jord som har gött oss och vilka läkande traditioner eller ekonomiska förutsättningar som har funnits. Det är ju olikheterna som berikar och gör det till ett äventyr att leva och att resa. Tänk om alla skulle se ut som Thomas Östros!
DN 20 mars -09: En eloge till Hanne Kjöller som än en gång tar upp Zimbabwe och det skandalösa förhållandet att regeringen i Sverige, trots biståndsminister Gunilla Carlssons utspel härom veckan om att stöd inte skall utgå till diktatorer, ändå har bestämt att ge 84 miljoner av dina och mina skattepengar till Mugabe, en massmördare och psykopat, som lever av andras tillgångar och liv. Jag har då aldrig givit mitt tillstånd till detta och förbjuder härmed regeringen att skicka en enda krona av mina skattepengar till Zimbabwe. De skall användas till behövande - inte utsugare.
10/3-09 DN igår: Biståndsminister Gunilla Carlsson är min hjältinna. Inte en dag, en månad eller ett sekel för tidigt vill hon nu rikta vårt skattefinansierade bistånd mot grupper, organisationer och individer som förtjänar det, som kan förvalta pengarna och se till att hjälpen fördelas rättvist och där den behövs. Alltför länge har vi stöttat diktatorer och pastorer som blivit stormrika av vår missriktade, naiva, förlamande och direkt livshotande biståndspolitik. Nu skall kriterier som mänskliga rättigheter, jämlikhet, jämställdhet och demokrati äntligen uppfyllas innan en regering kan lägga vantarna på miljarderna. Mugabe är väl praktexemplaret, en fullblodsmottagare av vårt nuvarande systems idiotiska gåvor, inom vilket makalösa banditer, mördare och kriminella ledare kan stoppa hela summan i egen ficka, alltmedan deras undersåtar får allt svårare att klara sig, lider outsägligt i sjukdomar, som lätt hade kunnat botas, letar efter mat på sopstationer och förbjuds att gå i skolan. Vidrigt är det helt enkelt, det gamla biståndssystemet, och jag hoppas verkligen att det nu äntligen skall bli möjligt att hjälpa dem som behöver det, både till sjukvård, mat för dagen och möjligheter att utvecklas, till studier och uppbyggnad, så att basbehoven äntligen blir uppfyllda även bland de fattiga och så att de kan hävda sin rätt utan rädsla eller hot om straff. Inte en krona till skall gå till utsugare och obildade,okänsliga, egoistiska mörkermän eller råa förbrytare.
8/3-09 DN: Idag blev den unge fadern till "Romario" intervjuad av Christina Kellberg. Det går nästan inte att föreställa sig den sorg som måste ha drabbat fadern. Han försöker klara av sin sorg genom att kämpa för sanningen, för att få veta vad som hände men också för att få veta varför polisen gör så lite´, arbetar så långsamt och naturligtvis varför det absolut obegripliga kunde inträffa - och som ofta sker i Sverige - att till och med när polisen har erkännanden, som stämmer överens med alla indicier, går gärningsmännen fria. Det är en skam och en röta i det svenska rättsystem, som långt ifrån är förståeligt eller rättvist. MEN så inträffar då det ofattbara: Fadern säger: "Vi muslimer tror på ödet. Tiden var över för Ahmed men han fick 23 bra år". Varför i all sin dagar strävar fadern så hårt för att få de skyldiga straffade, händelserna kartlagda och domen uppriven om sonens tid ändå var över? Hur går den logiken ihop? Om Gud har bestämt att sonen skulle dö just den dagen är det väl också Gud som har bestämt vilka som skulle ta honom av daga? Det blir till och med, med en sådan inställning, förståeligt att de inte skall straffas, eftersom de ju bara utför Guds projekt när de tar Ahmed från jordelivet just där och då. Med all respekt för faderns sorg och vrede, vilka jag delar så fullständigt en utomstående kan göra, så förstår jag inte detta resonemang. Det blir helt motsägelsefullt. Antingen har vi ett ansvar och kan handla annorlunda i en given situaton eller så utför vi Guds order. Hela tanken på straff och rättvisa går ju stick i stäv med tanken på att allt redan är avgjort. Men människan är motsägelsefull - särskilt i svårmodets stund.
7/3-09 I går kväll gick det sista programmet i Skavlans talkshow-serie. Vilken förlust! Efter att länge ha följt honom i sena nätter på svensk TV:s repriser av hans norska fredagssändningar, har jag nu haft glädjen att se honom på ettan i rimlig kvällstid. Skavlans norska program var alltid fantastiska, en sådan härlig blandning av gräsrötter och kända människor som alla med hjälp av Skavlans list, finurlighet och glimt i ögat kom till tals på ett spontant och livaktigt sätt. Skavlan är oerhört begåvad på att få folk att öppna sig, att bli roliga och frimodiga. Jag trodde förstås att det delvis berodde på att det var norrmän i rutan, för det är väl ingen konst att få folk att leva upp i ett land, där så många älskar att leva upp och synas men döm om min förvåning när han lyckades skaka liv även i de normalt så försiktigt tassande och lagomistiska svenskarna! En fröjd att se och uppleva! Jag sörjer redan i tomrummet.
4/3-09 Malta och Gozo är öar där byar och städer i rask takt förvandlas till en enda sammanhängande bebyggelse, ett vanlijfärgat stenhusmonster äter upp allt större delar av den odlade mark, som inom mycket kort kommer att vara för liten för att försörja mer än ett par familjer. Den åretruntodling av grönsaker de skryter med, men sällan syns förtära, kommer, om inget görs för att stoppa utbyggnaden, att försätta de gynnsamt belägna öarna i en beroendeställning. De kommer att tvingas importera alla matvaror. Djuren är redan försvunna, fem små vilsna getter, vimsade runt mellan två byggnader, som ett skrik på hjälp. De gamla husen står tomma, till salu eller till uthyrning men ingen modern människa orkar ta sig an dessa för att det är trappor överallt, mellan rum och till och med inuti ett och samma rum. De nya turisthotellen är fyllda bara under säsongen och gapar också de tomma när vintervindarna viner, himlen ödar regnvatten och uterummen övertäcks. De vänliga människorna kommer snart att trängas ihop, så att de får andnöd och det blir raskt färre platser på landsbygden att rymma till, för att få lite luft och lugn. Turismen är deras största, (enda?), industri, så chanserna är små att stoppa monstret. Vart skall de goda malteserna ta vägen?
20/2-09 DN: Tenstabråken analyseras i media och resultatet blir ungefär som i DN: "Frustrationen tar sig allt våldsammare uttryck" (säger Robert Weintraub, fritidsledare i Tensta). Detta är vad vi hör hela tiden men om det vore frustration, hopplöshet, apati som var drivkrafterna, hur kommer det sig då att inga flickor är där ute, kastar sten och tänder eld på bilar? Hur kommer det sig att de mognare flickorna inte har vett att bli frustrerade inför den mörka framtid som väntar dem? Varför är det bara småkillar, som har en så stor, filosofisk och känslomässig mognad, att de förstår att göra uppror, att protestera mot en orättfärdig och ogin omvärld? Jag är i Tensta varje dag och jag är rakt inte övertygad om den tolkning media presenterar. Jag tror faktiskt inte att killarna har den insikten. Kan det inte lika gärna vara uttråkning i en värld där allt skall tillfredsställas bums och där det skall vara samma action i privatlivet, som de ser på våldsamma filmer på TV och internet?
DN: Nu är ett avgörande steg taget i Pakistan, ett steg mot totalitarism, terror och upphörande av alla illusioner om jämställdhet. Den pakistanska regeringen har gått med på att talibanerna skall få genomdriva sharialagar i Swatdalen. Hur är det möjligt att vara så farligt kortsiktig, tänker jag, men upptäcker snart att Sverige med små men bestämda kliv ringar in befolkningens manöverutrymme, steg för steg, med eftergifter för religionen som skulle ha varit omöjliga för några årtionden sedan. När jag och mina studerande var med i Kvällsöppet med Ekdal i onsdags kväll, avslutade Peter Birro med att tala om Gud och med att hävda att den orättvisa, delvis rasistiska, men i alla fall svårlösta integrationspolitikens haveri helt enkelt beror på att vi är för sekulära i Sverige!!! Vi har inte den rätta moralen längre!!! Underförstått: Om vi bara vänder oss till Gud, kommer rasismen att försvinna! Var och när i världshistorien har Gud garanterat tolerans och lika villkor? Vi säger ju på svenska att när faen blir gammal, blir han religiös. Vissa människor, med ett struligt förflutet, blir sannerligen gamla i förtid. Desto roligare var det i går när jag besökte "EFter tio"-studion med en annan klass och Malou von Siewers rakryggat och utan att vika en millimeter, ställde mycket relevanta frågor till två pastorer från Knutby. Hon följde upp varje deras vaga och intetsägande svar, deras uppenbara lögner, med att ställa rationella och viktiga följdfrågor. Det hedrar henne i det moras av nyandlighet och undfallenhet som breder ut sig inom snart sagt alla områden; riksdag, regering, media...
DN: Hedras bör också Hanne Kjöller för att hon åtminstone försöker ta sig an Zimbabwe och Mugabe. Det är även denna gång bara i en liten notis men hon uttrycker åtminstone förfäran över att Mugabe nu köpt ett hus i Hongkong för 50 miljoner av våra skattepengar, avsedda för de nödlidande, samtidigt som sju miljoner av dessa svälter. Detta medan EU fortsätter att "pumpa in biståndsmedel i landet", som hon skriver. Är inte detta makalöst, en naivitet och feghet som inte är annat än grovt kriminell? Varför gör inte EU något? Varför stoppas inte biståndet omedelbart? Det har ju ändå aldrig gått till en enda zimbabwier förutom den bortvalde, men ändå kvarsittande, Mugabe. Nu hoppas jag att Hongkong har vett att låta köpet gå igenom, därefter vägra Mugabe inresa - på livstid - och att den kinesiska ledningen sedan säljer huset och skänker pengarna till det zimbabwiska folket i form av direktkontakt utan att gå via Mugabe. Se där en utopi om någon!
15/2-09 DN: Ann Heberlein, denna duktiga och ambitiösa kvinna, samtalade med Svante Weyler på Akademibokhandeln härom dagen och på TV för inte så länge sedan, i samma ämne. När man följer hennes resa på avstånd blir det helt tydligt att den rosiga, friska flickkvinna, som bara för ett år sedan hade glittrande ögon nära till skratt och utstrålade sundhet, nu i rask takt följer den senaste bokens titel, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, med stor inlevelse, som om hon fysiskt måste gestalta sinnebilden av boktitelns relativa abstraktion. Med berömmelsen har hon lagt ytterligare ett ok på sina bipolära axlar. Som så många andra kvinnor, vilka plötsligt hamnar i rampljuset, faller hon för tron att sjukmager är vackert. Snälla ni, som står henne nära, hjälp henne innan det är för sent! Hon är anorektisk, hålögd i stället för stjärnögd och allt liv har försvunnit ur hennes blick.
DN: Slummen är inte enbart av ondo, kåkstäder har något att erbjuda. Det stämmer, det vet alla som har bott i en. Slum, stank och skrothögar är till för alla i området, nödvändiga för alla i området, alla kommer dit, alla träffas i utarmningen. Priset för bekvämlighet, för eget badrum, eget kök och rent vatten, när du skruvar på en kran, innebär isolering för dem som skyr allenavarandet, medan ensamheten, den mycket preciösa, är en lisa för dem som älskar den, en obetalbar lyx, som paradoxalt nog ofta kostar. Gytter, svett, närhet och delad misär är den gemenskap man får avvara. Livet utanför trygghetsmuren pockar ändå på din uppmärksamhet. Sök upp den du som kan, öppna grinden eller porten, kliv ut du bortskämda, som inte behöver ägna all din tid åt att söka föda!
DN: Nu tycker de iranske "lärde" (svårt att smälta ett sådant uttryck i samband med denna barbariska okunnighet) och parlamentariker att det har gått för långt. Trots att det var 20 år sedan Rushdie av Khomeini dömdes till döden, lever han ännu! Här krävs det krafttag. Nu klargörs ihärdigt att det inte bara är så att fatwan fortlever, den skall efterlevas också! De senaste årens "kränkta" muslimer i olika hörn av världen, visar med all tydlighet att världssamfundet inte kan räkna med muslimska företrädare i normala samtalslägen. De förstår inte vad samtal innebär och jag förstår inte hur människor som lägger sitt liv i Guds händer, som hängivet tror, som satsar allt på att föra Guds budskap vidare, samtidigt har så otroligt litet förtroende för samma Gud!!! Hur är det möjligt att tro att Gud kan allt och vet allt men ändå inte själv skulle kunna klara, utan imamers och andra fanatikers inblandning, att ta kål på Rushdie och andra syndare!? Hur i all sin da´r kan människor få för sig att det är DERAS UPPGIFT, DERAS ÅTAGANDE, DERAS PLIKT? Varför litar de inte på sin Gud? Varför tänker de inte att HAN, som är så duktig, skulle kunna klara att själv straffa de syndare han tycker sig finna? Antagligen - hemska tanke - känner de på ett omedvetet plan, att de har fel, att Gud tydligen inte tycker att Rushdie har syndat, eftersom han inte har skickat på honom en obotlig cancer. Egen otillräcklighet är krut, den får fanatikerna att tro att Gud har utsett DEM, dessa pyttesmå människor, att göra HANS jobb? Vilken fruktansvärd hädelse! Där borde väl Gud ta till storsläggan om någonsin? Nej, det går inte att komma ifrån att Islam leder människor in i en värld av självömkan och avhändande av ansvar. Allt är alla andras fel och alla andra är hela tiden dumma mot de stackars muslimerna och eftersom deras Gud uppenbarligen inte klarar av att förändra detta eller att straffa dummingarna (eller ens upplever dem som dummingar), så får de ta saken i egna händer. Att de bara törs! Så paniskt förskräckta som de annars är för Guds straff. Hur kommer det sig att den hädelse som västerlänningar begår obönhörligt betingar en gruvlig hämnd medan den de själva begår, i detta sitt självförhärligande maktmissbruk i Guds namn, inte medför något straff? Hur vore det med lite´ självironi - ett fenomen som den offentliga, muslimska världen fullständigt saknar, kanske inte ens vet vad det är.
12/2-09 DN: Nu behövs Förbundet Humanisterna mer än någonsin! En riksdagsman har framfört att han anser att statsministern bör avsluta sina tal som de gör i USA med orden: "Gud välsigne Sverige". Nu har fromleriet, smygtoleransen och flatheten inför de religiösa påtryckningarna nått ända in i den svenska märgen, in bland dem som har makten att bestämma över våra liv. Det faktum att det var en kristdemokrat som kom med förslaget förtar inte det faktum att det skulle ha varit fullständigt omöjligt för en riksdagsman att ens drömma om att föreslå något liknande för bara tio år sedan. Jag blir mörkrädd. Medeltiden rycker allt närmare.
DN: En av världens värsta massmördare fyller 85 med högar av hummer, champagneflaskor och kaviar medan 90 % av den befolkning han förgör är arbetslös, svälter, flyr, får kolera eller dör. Detta står i en notis i dagens tidning.
25/1-09 Årets första dagar i Paris var mycket kalla, nästan ourhärdligt. Kaféerna i mitt kvarter runt Place de Clichy är ännu som de "skall och borde vara" i den franska huvudstaden, tillhåll för vilsna och mindre vilsna existenser, gubbar vid bardisken med var sin "ballon", (runda små glas med rödvin), röda näsor och kinder, mustascher och basker, på golvet invid bardisken en livstrött hund. Vid borden studenter, förälskade par, läsande män eller frusna, slitna män med tillfälligt flyt i kassan för att kunna sätta sig en stund, män som stirrar ut i intigheten. En dag satte jag mig på ett lite mer mondänt kafé vid torget. Där satt, två bord ifrån mig, ett iranskt par i övre medelåldern, drack kaffe och samtalade livligt på farsi om kultur, om politik och om livet. De satt där länge i lugn och ro bara för att njuta av tillvaron. VARFÖR blev jag så förvånad? Jo, det slog mig att den typen av invandrarbilder nästan inte förekommer i Sverige. Det är mycket sällan man i Stockholm ser en man och en kvinna, från Mellanöstern och i medelåldern, tillsammans, konverserande varandra i allsköns ro bara för att det är trevligt. I Sverige är männen inte ute med sina fruar på kaféerna utan med varandra, i Sverige är kvinnorna nästan inte alls på kaféer, i Sverige sparar invandrare pengar, gör långkok, storkok, fryser in, hamstrar, bakar men slösar aldrig pengar på att umgås med det andra könet eller med familjen. Det finns naturligtvis ekonomiska förklaringar till detta. Många har inte råd att filosofera på barer - men det är inte hela sanningen för i Rinkeby och Tensta är bilparken delvis mycket flottare än i många "svenska" kvarter. Det får snarare förklaras sociokulturellt, skildras som historiskt nedärvda uppfattningar, inte olika dem vi tillskriver Luther - eller smålänningar: Man skall arbeta hårt, spara till barnens giftermål, inte slösa ett öre på "meningslösa", eller syndigt lättsinniga, nöjen utan offra sig, gneta och snåla. Det är naturligtvis också en fråga om rekrytering eller om asylförfarande. Vilka vill till Sverige? Vilka tas emot och varför?
Detsamma gäller schalarna, slöjorna, synen på dem, behovet av dem. I Paris såg jag på hela tiden tre, säger tre, unga kvinnor med schal (några gummor såg jag ju). I Stockholm ökar antalet lavinartat. Förr var det bland gymnasieelever ovanligt, någon enstaka, sedan blev de fem, nu är det majoriteten av de muslimska kvinnorna. Tunneltågfärden från innerstaden till förorten var för tio år sedan brokig och färgglad men håret hängde fortfarande relativt fritt. Idag är varje vagn till bredden fylld med beslöjade damer och förekomsten ökar hela tiden. Naturligtvis finns det även i detta fall plausibla förklaringar. De muslimer som finns i Paris kommer mestadels från Maghreb, Nordafrika, de forna franska kolonierna, vars invånarna sedan länge har varit vana vid det europeiska sättet att klä sig, att tänka. Men i Stockholm har även Maghrebdamerna schal. Det finns andra förklaringar förstås: Frankrike hör till de stater där slöjförbud råder i offentliga lokaler medan det i Sverige finns en skräck för att ens diskutera frågan. Men jag tror att det finns möjliga förklaringar även i det som är Sverige, i svenskheten och de svenska vanorna. I jämförelse med Frankrike, Italien eller andra europeiska länder eller USA har kyrkan mycket liten makt. Vi är sekulariserade och har kommit längre när det gäller både strukturell och individuell jämställdhet och jämlikhet. Det svenska sättet att lösa problem, att tala, att vara, utgör därför troligen ett mycket större hot mot de religiösa och traditionella samhällsformer slöjbärande kvinnor bär med sig - för att inte tala om bor i och omgives av här i landet, där den religionstraditionella maktapparaten är effektiv i närområdet där alla känner alla - bättre än dessa alla känner sig själva. Det är nog en förklaring till varför Sverige har ett så överlägset antal schalbärande kvinnor i förhållande till de andra invandrartäta områdena i Europa eller Amerika. Det förklarar varför flera här sätter på sig den slöja de inte bar i hemlandet, varför det att "bli svensk" ses som ett hot, en fara, inte som i andra länder, också eftertraktansvärt. Den svenska oförmågan att ta upp religionens och de uråldriga traditionernas strukturella förtryck av kvinnor, leder till att Sverige blir ett Mekka för törtryckande mansdominans, hedersvåld, hatbrott och inlåsthet för både män och kvinnor, intill fördumning, en jättelik blockad, som hindrar all positiv utveckling för grupper och individer och spär på fördomar och marginalisering
Jag upprepar: Världens i mycket hård konkurrens värsta skandal, Zimbabwe, har nu tvingats införa en ny sedel - 100 BILJONER!!! Världssamfundet - gör något!!!!.
28/12-08 Angående det höghus som skall byggas på Vasagatan i Stockholm:
Hej Kristina Alvendal, jag ber enträget, uppriktigt och med gråten i halsen att ni denna enda gång skall tänka på vårt underbara men raskt försvinnande språk och vår stad. Överraska oss, nöj er med att skyskrapesilhuetten påminner om Manhattan och GE DENNA BYGGNAD ETT SVENSKT NAMN: Snälla, jag ber er med makten i handen, kom inte med ett nytt TOWER! Det gör för ont i hjärtat, detta eviga efterapande och denna osjälvständighet, denna tro på att vi blir större, viktigare, bättre för att byggnaderna har amerikanska namn. Gör något riktigt vackert och gör det till en STOCKHOLMSSILHUETT, ett klingande svenskt namn att minnas för turister och andra. Hur skall gäster annars veta att de över huvud taget varit i Sverige när varenda varubil har amerikanska firmanamn på flankerna och varenda stor eller ny byggnad heter ett eller annat city, tower, center? Tag den här chansen att göra något unikt - ÄNTLIGEN! God fortsättning! Tove Frisch
16 dec-08 Halalflickorna fortsätter sin odyssé genom det svenska samhället på spaning efter orättvisor mot invandrare, orättvisor i klassamhället, orättvisa fördomar mot schalbärande kvinnor. De är på spaning efter den rasism och de dolda agendor en konspiratorisk programledare utan vidare kan finna. Inte någon gång i denna programserie, har jag fått känslan av att de tycker om Sverige, det land de kallar sitt, att det är ett land de inte bara är födda i utan också vill vara i, att den svenskhet de tycker sig bli utstötta ifrån, skulle kunna vara något fint, något åtråvärt, något värt att ha över huvud taget. Varför bekymra sig om att man inte får vara med, när de som är med är så dumma och fördomsfulla? De borde vara tacksamma att slippa. Trots att de är födda och uppvuxna i Sverige ser man ingenstans tecken på att detta OCKSÅ är ett vackert land, ett land med möjligheter, ett land med trevliga och öppna människor som vill tala med dem eller att det också innebär ett eget ansvar. Nej, de sätter på sig illsvenska fotbollströjor, skrattar och fnissar och säger att så svenska har de aldrig varit tidigare och är rörande eniga om att så, verkligen och tack och lov, är fallet. De är på spaning efter det som skulle bevisas, inte en sekund hittills har de ställt sig på den svenska sida de påstår sig höra till varje gång de anser sig förfördelade. "Varför får vi inte vara med i leken?" Vore det inte lättare om de av och till visade att de gillade leken? Vem vill leka med någon som tycker att leken är orättvis, fel, fånig, dum ja, kanske till och med syndig?
MEN viktigare saker upprör: Det västerländska samhället, världssamfundet, har aldrig i modern tid svikit mer grundligt än i det kolerahärjade Zimbabwe, aldrig har ett folk fått lida så mycket och så länge utan minsta hjälp från omvärlden, aldrig har en maktgalning och massmördare fått härja så fritt och så ostört på ett fattigt folks bekostnad, inte ens när Mugabe blir bortröstad men vägrar gå, träder FN in. De afrikanska grannstaterna har uppvisat en feghet så stor att det inte finns ord men ännu värre är att alla vi andra, alla våra ledare i så otroligt många skamfulla år har underlåtit att agera för zimbabwiernas räddning. Aldrig har den brutala girigheten tydligare framträtt än där. Hade det varit ett oljeproducerande land hade USA för länge sedan skrotat Mugabes terrordåd med vapenhjälp. Ingen i väst kan med någon trovärdighet säga att FN, Amnesty eller andra organisationer och politiker vill människors bästa, vill skydda förtryckarregimers offer efter dekader av omänsklighet. INGEN. Det är ett brott mot mänskligheten så stort att det inte längre går att omfatta med förnuftet, ingen skildring av egoism och maktfullkomlighet kan mäta sig med detta groteska brott och denna ofattbara cynism.
Lisa Bjurwald upprörs i DN, med rätta, över barnäktenskap, en annan cancersvulst på samhällsmedborgares beteende mot människor som inte kan försvara sig. MEN, hör och häpna, motsätter sig ändå en lag mot barnäktenskap - för tänk så synd det blir, om de 16-17-åringar med frivilliga, sexuella relationer som utmynnar i en graviditet inte kan få gifta sig? Äktenskapet som institution problematiseras inte alls. Vad är det som är så viktigt och åtråvärt med ett äktenskaps ingående, som inte kan vänta tills de inblandade blir 18 år, särskilt om en sådan väntan orsakas av en lag, som kan rädda tusentals unga flickor från att giftas bort mot sin vilja med äldre män? Varför talar ingen om pedofili när kulturer och religioner ritualiserar sexuella kontakter med barn och kallar det äktenskap? Är inte institutionen äktenskap redan så befläckad med de mycket vanliga fenomenen våldtäkt och sex med barn, liksom med de mer harmlösa småborgerlighetens trånga ideal, för att kunna skrotas i sin helhet och i varje fall uppskjutas tills man blir 18 år och någorlunda i stånd att överblicka vad det är man ger sig in i?
1 dec-08 Halal-TV, "Det kan inte ha varit meningen att det ska vara så här", angående den sexuella frigörelsen. Vems mening? Det finns inte någon dold agenda, agenter som verkar för att aborter och sexuellt överförda sjukdomar skall öka. Det är självklart så att flera partners och en ökad öppenhet, förutom ett sunt förhållande till kropp och njutning, också innebär större kontaktnät och därmed större smittorisk men att därifrån sluta sig till att hysch, hysch, förbud, mannens frihet att kräva och kvinnans tvång att underkasta sig skulle vara bättre är något helt annat. Som tur var hittade de fnittrande flickorna denna gång en vettig människa, en man som inte smet undan sitt ansvar med halvkvädna snällhetsvisor utan sa just det som bör sägas om sexualitetens berättigade plats och vår frihet att glädjas åt den, både kvinnor och män, utan att skämmas, hyckla och smyga. "Det var bättre förr" förstod man både av flickornas utsagor och av den kvinnliga Lundaforskare de snokat upp, när vi höll oss till en enda partner. Har de helt glömt att det för det mesta är kvinnan som har sin första partner i en nybäddad, äkta säng, att männen ofta har sina föräktenskapliga utflykter hos prostituerade, att tusentals kvinnor blir våldtagna mest varje natt i den heligt äkta sängen eller går med på akten men otåligt väntar på att han skall "bli´färdig", just för att de inte fått välja, inte fått pröva sig fram, inte fått njuta utan livslånga konsekvenser. På vilket sätt skulle dagens sexualvanor sätta större tryck på "tjejerna" än det gamla systemet?
26 nov-08 Talade med en kvinna om transplantationer och vill påminna om att det finns människor som bär på svåra sjukdomar, livshotande för dem själva och potentiella hot mot andra sjuka eller olycksdrabbade om de skulle skänka blod eller organ. Dessa människor, som mycket väl kan komma att behöva egna transplantationer en dag, har i hemmet minst ett papper, på vilket det står att de absolut inte får ge blod eller donera organ. Det kan vara viktigt att notera när man, som Hanne Kjöller (DN), för någon månad sedan, moraliserade över människor som inte donerar organ. Jag påpekade detta och fick till svar att man ändå kunde kryssa i "ja" i donationsrutan även om man var för sjuk. Jag undrar vad som skulle sägas om ett sådant organ kom till användning?
25 nov-08 Halal-TV igen. Varje gång hoppet stiger om att vi äntligen skall få se ett givande resonemang mellan de tre kvinnorna, varje gång en, åtminstone i teorin, intressant fråga ställs av den ena till de andra, försvinner hoppet långt ner i källaren av att den svarande säger: "I Koranen står...". Vad skall man göra med vuxna kvinnor som vill undersöka fenomen i samhället och hålla en debatt vid liv men som inte kan ta frågorna på allvar så pass att de tänker självständigt och efter, innan de svarar med automatik? Det är något tragikomiskt med en vuxen kvinna, som på frågan om alkoholkonsumtion skall förbjudas, svarar: "Koranen har inte sagt att allt är dåligt med vin men eftersom det dåliga överväger säger den att det skall det förbjudas". Tänk om denna typ av naivitet och oförstånd skulle styra vårt liv, våra handlingar och - hemska tanke - vår regering. Det här är ju unga kvinnor som vill göra karriär, inte otroligt alls om en av dem skulle väljas in i någon partitopp, efter att ha blivit känd i TV, det har vi sett exempel på förr, detta att ett ytligt kändisskap räcker som meriter för politiska åtaganden av vikt. Hur ett sådant uttalande kan göras utan att kvinnan ens reflekterar över det hon säger, liksom över analoga "haramföreteelser" som t ex det TV-medium, där hon gladeligen medverkar., är nästan fascinerande i sin aniangslöshet. Med samma logik: fler dåliga och skadliga sidor än goda härbärgerar internet både bombkonstruktioner och nazitorg, samtidigt som det kan erbjuda fantastiska möjligheter. Hur kan hon tro att TV och internet skulle ha undgått samma förbannelse om klanhövdingarna hade kunnat förutse dessas tillkomst?
DN: På sidan Idé & Kritik ondgör sig Per Landin över den krassa manssyn han menar kommer till uttryck i den svenska reklamvärlden i allmänhet och i reklamen om Teliapappan i synnerhet. Själv är han inte SÅ upprörd men hans tyska och franska, manliga vänner - de är upprörda de! I deras länder skulle det minsann inte vara möjligt att förlöjliga mannen på detta sätt, åtminstone inte ostraffat! Lite längre fram har dessa vänner, förutom det tysk-och franskklingande ordet "basta" också fått epitetet, sydländska, nåja, och följdriktigt frågar dessa temperamentsfulla sydlänningar de svenska männen: "Har ni ingen stake?"
Trots försäkringar om motsatsen verkar Per Landins "stigande obehag" handla mer om hans egen rädsla för att bli förlöjligad, att inte ha stake, än om de stackars tyska sydlänningarnas vrede: en människa - läs man - som "berövas sin värdighet" och blir skrattad åt!!! Vad skall vi kvinnor då säga? Från och med när skall vi börja känna oss förorättade? Xantippa? Selma? Nej, det manliga kön, som träder fram hos Per Landin denna novemberdag, förhåller sig nog till skämtbilder av kvinnan ungefär som Muhammedkarikatyrer förhåller sig till drifter med Jesus. Blygsamma krav på balans och proportion vore här på sin plats.
15 nov-08 DN: Idag och igår finns artiklar om murar runt villor och järnstaket kring bostadsrättskomplex. Tänk att detta ängslans fenomen nu har nått Sverige! Se er runt i Europa (och runt rikingars bostad i resten av världen) och lär av dem hur vi INTE skall göra. Murar, avslagna flaskor på toppen, elektriska grindar, larmsystem, argsinta hundar och vakter hjälper alla till att skapa en diktaturstämning, en kyla, en onödigt problematisk vardag, ett utrop, ett skri till tjuvar och banditer: Vi är livrädda, vi har massor ni kan vilja ha och ta, vi törs inte lita på oss själva, vi gör vad som helst bara vi slipper er andra! Det avskräcker all normal, mänsklig värme och kontakt medan det sporrar och hetsar dem med oärliga eller våldsamma avsikter. Det hjälper inte med murar och stängsel - se bara på Italien, där varenda husägare hukar innanför häckar, elektriska grindar, alarm, blinkande lampor, hundskall och höga träd. De är fullständigt paniska, traumatiserade av sin egen rädsla - och inte hjälper det ett dugg. De får bara nya bevis för världens ondska ju fler larmanordningar de installerar, ju fler blinkande cancerösa lampor som lyser upp deras ensamma nätter.
12 nov-08 DN: Apropå den svenska ursäktens uteblivande på min fars nittioårsdag (se nedan 1 nov): Ett urtypiskt exempel på denna apologetiska attityd inför svenska insatser under andra världskriget är artikeln i DN i dag, skriven av Henrik Arnstad, med titeln "Tidens tribunal". Det är en sammanställning av antologier och moraliska läger i frågan om Sveriges handlande under andra världskriget. Där skrivs om den vanliga uppfattningen att ändamålet (att hålla Sverige utanför kriget) helgar medlen (att löpa tyskarnas ärenden). Det är verkligen en svag argumentation, särskilt som Hitler ju snart hade intagit alla Sveriges grannländer och landet låg avskuret och harmlöst i mitten av denna ockupation. Självklart fanns det mer angelägna mål för tyskarna att slösa krigsresurser på än att ta ett land som redan var omgärdat av nazisoldater och därmed handlingsförlamat och dessutom inte särskilt motspänstigt. Även Sveriges "eftergifter" diskuteras i detta sammanhang, eftergifter för att inte bli ockuperade - men att sätta oskyldiga flyktingar, som min far, i fängelse för att de opponerar sig mot Hitler, är ingen "eftergift", det är ett aktivt och medvetet val, som Hitlerregimen inte på något sätt krävde av Sverige, utan bara var ett sätt att lisma och visa sig underdånig och medgörlig inför samma regim. Artikeln slutar: "De senaste åren har det inte funnits några gränser för hur dåligt allting var med svensk politik 1939-45. Idag är okunskapen stor om de positiva saker som ändå utfördes i vårt land under dessa år". Detta är ett kristallklart exempel på vad jag menar: Inte någonstans nämns att mängder av fängelser var fulla av politiska fångar, motståndsmän från andra länder, men överallt nämns de vita bussarna. När, var och hur visas hur dåligt allt var i Sverige och hur dålig kunskapen är om allt gott svenskarna gjorde? Det är faktiskt en oförskämdhet mot alla flyktingar, som min far, som försökte göra något, inte minst för att rädda svenskarna, och för det sattes i fängelse, blev behandlad som kriminell, att hävda något sådant. Okunskapen i den svenska debatten rör inte på något sätt de snälla svenskarnas insatser utan det massiva förtryck och de straff som utmättes för motståndsmän.
3 nov-08 Halal-TV! Jag hade emotsett programmet med visst intresse och en förhoppning om att få nya infallsvinklar att dela med mina internationella klasser på komvux. Jag blev mycket besviken. Tre unga kvinnor uttalar plattityder som vore de djupsinnigheter och åker från en relikt i Danderyd som tror att ungdomen där har mer hyfs än ungdomen i söderförorten, där han aldrig satt foten, till ett gäng killar som - hör och häpna - svarar "skit" när damerna frågar vad de tycker om de växande klasskillnaderna. Den ena kvinnan tycker inte om orättvisor. Rättvist skall det vara, jämlikt och bra men det gäller bara oss andra, vi utanför i samhället, vi som ställer och styr eller blir ställda och styrda med, det gäller inte henne i hennes hem, där är det den religiösa hierarkin som gäller, där slutar rättvisan och jämlikheten, där har mannen rätt att bestämma över kvinnan enbart i kraft av sin svans mellan benen och det är helt ok, det har hon inga problem med. Hon vill heller inte ta en man i hand, för en kvinna tar inte en man i hand - och vice versa - i hennes religion. Hur går det ihop med rättvisa och jämlikhet? Hur är det möjligt för dessa tre kvinnor som alla skall arbeta med människor, en skall bli LÄKARE, att göra detta utan att ta dem i hand.? Om du är patient, svag, rädd och liten och kommer till en läkare som inte tar dig i hand, då ligger det nära till hands att bryta ihop, att känna sig pestsmittad, så sjuk är jag att folk skyr mig. Hur skall en läkare kunna undersöka en mans kropp, när hon inte ens kan ta hans hand? Säg, är inte sådana religiösa fobier en grund för underkännande på utbildningen? Att vara läkare är förutom att vårda och lyssna också ett fysiskt yrke, ett yrke som involverar kroppen, "syndens" egen boning. En annan av dem skall bli tandsköterska, lika illa där.
1 nov-08 Här kommer pompan och ståten, festen, den underbara och estetiskt komponerade måltiden tillagad av ungdomarna, norska släkten, vännerna, Tidningarnas utgivareförbund och delar av Humanistkören och vi, hans närmaste förstås. SAKNADES gjorde representanter från riksdag eller regering, representanter som borde ha stått där på pappas 90-årsdag och bett honom om ursäkt för den svenska regeringens beteende under andra världskriget, för de år av hans liv de stal, när han som nytillkommen flykting, i stället för att få det skydd han behövde och hade rätt till, dömdes till fångläger och fängelse, försämrad syn och ett på många sätt försvårat liv för att han gjorde det enda rätta, bekämpade Hitler, spionerade för de allierades räkning, försökte rädda så många som möjligt från nazisternas omänskliga framfart. Han dömdes för "spioneri och illegal underrättelseverksamhet" och satt inlåst tills det visade sig att Hitler INTE hade vunnit. Det hade den svenska regeringen inte tagit med i beräkningen, när de burade in min far tillsammans med mängder av andra norska, danska och till och med tyska motståndsmän. När Hitler förlorade släpptes alla dessa fångar på en gång och utvisades bums så att de inte skulle kunna vittna om Sveriges Hitlervänliga politik. De begärde till och med att fångarna skulle skriva under ett papper, på vilket de erkände sin skuld, vilket min far naturligtvis vägrade med ytterligare sanktioner som följd. Pappa blev tillgångatagen kl 6 på morgonen när en hel radda poliser kom in i sovrummet kort tid före hans giftermål med min mor, som bestört fick sitt liv uppryckt även hon. När Hitler så hade förlorat och de politiska fångarna genast måste undanröjas, blev min far utvisad och fick fly till Danmark och Köpenhamn, där han bodde med min mor i ett år. De flesta av dessa fångar har mig veterligen aldrig fått vare sig en offentlig eller en privat ursäkt. För de flesta är det också för sent, då de för länge sedan är döda. Det hade därför, anser jag och min bror, varit mycket lämpligt att någon från regeringen hade kommit på min fars 90-årsdag och bett om ursäkt - för alla fångarnas räkning. Så skedde naturligtvis inte.
Den svenska självkritiken uttrycks då och då i vaga termer. En viktig insats gjorde Mia-Pia Boëthius när hon (1991, "Heder och Samvete") drev upplysningen om den svenska undfallenheten mot, och den direkta undsättningen av, nazisternas brott, men i övrigt begränsar sig det historiska navelskåderiet i nazistfrågan till de vapen som transporterades på tåg genom Sverige,för att förgöra norrmännen, vilket i sig är en skandal, och så följer vanligtvis någon överslätande kommentar om att det visst fanns en eller annan svensk som reagerade och den svenska förträffligheten i form av de vita bussarna - glöms aldrig bort. Aldrig nämns det faktum att det var straffbart i Sverige att vara emot Hitler, att bekämpa hans tyranni. Aldrig nämns de politiska fångar som grävde diken, högg träd eller ruttnade i cellerna. Aldrig nämns alla dem, som tog livet av i sig i dessa fängelsehålor. Min far satt bland annat ett och ett halvt år i isoleringscell! Vi skall inte tala om vad detta betydde framöver i hans liv och hans familjs: Han fick i åratal efter kriget inga jobb, eftersom han ju "var straffad" - denne ridderlighetens och den absoluta omutlighetens galge, som aldrig har försökt roffa åt sig vare sig pengar, fördelar eller berömdhet, trots sin okuvliga rättrådighet och sin briljans, sin intellektuella hederlighet och sitt obestridda mod.
31 okt-08 Förberedelserna för pappas nittioårskalas har börjat. Idag kommer de första gästerna från Norge. I kväll blir det förfest på restaurang och i morgon blir det stor fest. Tiden bara springer och därför har jag inte hunnit skriva någonting alls men efter balunsen, när alla har åkt hem, hoppas jag få tid att uppdatera mina tankar om de omvälvande ting som pågår i mitt och andras liv.
27 okt-08 Pappa Paul Frisch, barnens bestefar, fyller 90 år utan pompa och ståt. Lunch med dottern, eftermiddagstårta med sonen men fortsättning följer den 1 nov..
24 okt-08 I natt dog H. Han tog med sig en del av mig och en stor del av musiken.
20 okt-08 Sedan onsdagen den 14 okt ligger mitt liv nere. Idag gör jag ett försök att hämta mig från chocken genom att på nytt ta tag i min hemsida. Idag fick jag ytterligare ett mail med mycket positiva reaktioner på min bok På fri fot. Det gör mig så himla glad. Hittils har ingen varit besviken utan tyckt mycket om mitt sätt att skriva och de strapatser vi varit med om. Det verkar som om människor får aha-upplevelser, att de tidigare inte riktigt förstått vilket oerhört slit det var eller i hur hög grad vandringen har inverkat på vårt liv.
DN: I onsdags (den 15 okt) fanns en stor bild av talibaner i provinshuvudstaden Lashkar Gah i Helmand, Afghanistan. Genom det vanliga synflimmer, som fotografierna i DN erbjuder, stannade min blick till. Det blev med ens så tydligt att vi lever på 2000-talet medan dessa herrar lever i förmedeltid. Fotografiet som upptar nästan hela sidan är som klippt ur Gamla testamentet eller ur en Hollywoodproduktion, skådespelare i färd med att göra en historisk storfilm. Turbanerna, skäggen och den alltigenom manliga gruppens gemensamma slutenhet förmedlar utifrån tidningspappret ett fullständigt stillastående, en likstel stagnation, en stillbild som krymper 2000 år till en sekund, som om dessa två millennier aldrig hade kommit och gått.
14 okt-08 Tidigt i Huddinge - oförglömligt besked. Vissa upplysningar förändrar ens vara i världen och i ännu högre grad ens föreställningar om det egna varandet i världen.
11 okt-08 DN: Om en liten stund åker jag till Värmeland du sköna. Till morgonkaffet har jag läst om Nina Björk och friheten, en intervju i anledning av hennes pinfärska doktorsexamen. Grattis! Hon är - fortfarande - vacker, känslomässigt uttrycksfull och intelligent. Hon sätter fingret på liberalismens i dagarna extra tydliga förfall och sammanbrott men det som kanske förvånar mig är att alla, när frihet kommer på tal, tänker på liberalismens frihet, den totala individualismens, den utopiska gränssprängningens och den nyliberala tron på att allt man vill kan bli verklighet, om man bara anstränger sig med skuldkänslor som ett följdbrev på posten, om och när succén uteblir. Jag är så förvånad att så lite av humanismens och existentialismens frihet under ansvar (och aldrig frihet på andras bekostnad) får något utrymme eller tränger in i debatten. Sartre är verkligen död. Det är alltid bara två parter som syns i diskussionen: de konservativa frihetsföraktarna och de nyliberala naivisterna. Dessa slåss om frihetens strypande eller förhärligande. Antingen finns det fri vilja och frihet eller så finns de inte - eller bör inte finnas. Naturligtvis finns det både frihet, frihetskänsla och fri vilja men man måste definiera dem rätt! De innebär inte frihet till vad som helst med vem som helst i vilken kontext som helst utan är en känslomässigt och förnuftsmässigt definierad frihet som tar hänsyn till det faktum att vi, som Björk säger, är: "relationella varelser", vilket i sin tur innebär en sartriansk frihet, en frihet som finns i det ännu tomma rummet framför oss, i våra planer och projekt, i våra drömmar och som tillåter oss att utifrån rådande omständigheter vara fria i våra val - men ta ansvar för dessa - och inte inkräkta på andras. I det ögonblicket upphör nämligen friheten att existera! Det finns alltid ett fritt val, om man med val menar sådana vi gör i en given situation och med hänsyn till dess medspelare. DEN friheten har vi och den innebär något helt annat än liberalismens egotrippade snabbköpsfrihet. Friheten diskuteras alltid i media som om den vore synonym med nyliberalism - aldrig som viktig och värdefull möjlighet och som intensivt nödvändig ingrediens i ett mänskligt och värdigt samhälle.
10 okt-08 IDAG. Det är ett äventyr att samtidigt skapa en hemsida, sälja sin nya, fantastiskt läsvärda resefilosofiska sannroman På fri fot mellan Nordkap och Gibraltar, skaffa domän, webbhotell och hålla ordning på finanskrisen. Nu fattas bara ett eget företag för att paniken skall bli fullskalig, hi, hi.